Det här kommer bli en blogg om mig och min hund och framför allt vår träning (och föhoppningsvis våra framsteg!) inom det vi brinner för - agility och jaktapportering.
Vi är rätt nya inom båda disciplinerna så det finns definitivt utrymme för förbättring!

Här står vi idag:
Agility - Myra är säker på hinder, har säkra kontaktfält och börjar få upp ett bra tryck i slalomet utan att slarva. Vi (läs jag) jobbar på handlingen och att få till snäva svängar och korta vägar. Myra tycker om att springa långt och fort och mycket och glider därför gärna ut i vida svängar. Dessutom är hon duktig på att söka hinder och linjer, tyvärr är det inte alltid samma hinder och linjer som jag har tänkt mig.  :)
Det jag mest behöver träna på är alltså att vara tydlig och placera mig rätt så jag hinner förbereda Myra på vars hon ska nånstans - och min tajming behöver bli bättre!
Kommer att lägga ut bilder och filmer här allt eftersom, och med lite tur ska man kunna se en utveckling.

Apportering - jaa, vars ska jag börja..? Min hund har anlagen, hon har motorn, hon har apporteringslusten och arbetsviljan. Och så har hon mig! Stackars liten..  ;)
Jag visste ingenting om retrieverträning och jaktapportering när jag köpte henne och har gjort massor med fel, har slarvat med en del viktiga grunder och har rätt mycket jobb kvar till att tex kunna starta på jaktprov. Men det är det som är mitt mål, i första hand.
Det vi allra mest behöver jobba på är passivitet (en av grunderna jag tyvärr slarvat med..), dirigering och så behöver hon få mycket mer viltvana.
Myra ääääälskar sina dummies, medan hon verkar se fåglarna som något nödvändigt ont. Hon apporterar dem, det gör hon. Med en något äcklad min och minst sagt ivriga avlämningar.. Men hon tar inte fågel ur handen eller om jag lagt den på marken framför henne.

Min plan just nu är att ha med mig fågel ut på varenda promenad, att bära dem i handen och försöka få Myra att se dem som något helt normalt (är dock inte så säker på att mina grannar håller med...).
Jag ska försöka använda så mycket vilt jag kan i träningen, eftersom hon älskar att apportera så tror jag att hon snart kommer att älska sina döda fåglar lika mycket. Hon har i alla fall aldrig haft några tendenser att vilja sticka iväg med viltet eller börja tugga på det, så då därför tror jag att det här upplägget kan funka. Annars hade jag fått börja med att lära henne ta fågel ur min hand, för att ha mer kontroll.

På agendan för idag; ta med fåglar ut i skogen och börja med några markeringar. Vi behöver träna linjetag och dirigering, men så länge hon är tveksam till vilt så tror jag att vi tränar just det med dummies. Jag vill ha ett rejält sug efter apporten när vi gör dolda linjetag.


Tillbaka efter ett varmt men mycket lyckat träningspass! Trots konstiga blickar från folk så visade det sig vara helt rätt metod att bära viltet direkt i handen istället för i en påse eller väska.

Jag är kanske knäpp, men jag tycker att andfötter är så fina!  :)

Myra var jätteduktig och apporterade anden utan minsta tvekan! På hemvägen tog hon den glatt och säkert med ett stort, bra grepp ur min hand, på kommando. Det har ALDRIG hänt tidigare!

Både Myra och anden fick en välförtjänt paus i skuggan på hemvägen...