Tålamod, tålamod!

Idag var vi och hälsade på lilla Svante (ja, och hans matte åxå förstås) men först gick vi en sväng och tränade i skogen.

Jag lade upp promenaden så att det blev som olika "stationer" där vi tränade olika saker. Vi började med markeringar i svackan vid skjutbanan, där finns det gott om referenspunkter för hunden och en väldigt bra terräng med lagom högt gräs, högre ormbunkar och snår där hunden får förlita sig helt på näsan, och träd, stenar och en brant backe upp på åsen.

Min hund har till och med sämre tålamod än sin matte. Kastar jag en dubbelmarkering springer hon oftast först ut på den sist kastade - nu förtiden! Förut blev hon så tagga när hon såg den första att hon knappt tog in att det föll en till... Nu går hon iaf ut på "rätt" markering till att börja med. Problemet nu är att om hon inte genast hittar den så kutar hon iväg till det område där den första markeringen föll. 

Ibland kan hon tom springa lite fram och tillbaka mellan områdena hon markerat innan hon hittar nån apport, och sen har hon ju helt tappat bort sig vilken hon hämtat och vars det ligger nån kvar..

Behöver jobba mer på detta, både enkelmarkeringar och fler lätta dubbelmarkeringar.

När hon blev som snurrigast idag blev jag less på situationen och blåste stoppsignal, trots att jag ju vet att hon inte brukar lyssna på mig när hon är mitt inne i jobb "Jaja, matte.. ta det lugnt - jag fixar det här!" men hon tvärnitade och satte sig! Träningen med tennisbollarna börjar löna sig!  :)

När vi promenerat en bit till ville jag testa ett nytt upplägg på den jäkla linjetagsträningen som vi stått och stampat med.. jag smög iväg en boll eller en liten dummy när Myra var helt upptagen med nåt annat, fortsatte gå en bit innan jag kallade in henne och gick tillbaka lite. Såg till att komma så att hon inte såg apporten utan skulle vara tvungen att lita helt på mina anvisningar om hon skulle hitta nåt.

Först drog hon bara iväg och tänkte börja söka av hela skogen, men då gick jag bara och hämtade henne och började om - och efter ett några försök på ett par olika ställen tror jag att poletten började trilla ner!! Matte vet faktiskt vars dummiesarna gömmer sig!

Ska testa den här varianten några dagar och se hur det utvecklar sig, det vore ju trevligt om min lilla odåga kunde börja se dirigeringen som en hjälp att hitta apporterna istället för ett bakgrundsljud till hennes onedog-show..