Dirigering, dirigering, dirigering...

det är vad vi jobbar med mest just nu.. Myra fattar gärna egna beslut, kan bestämma sig för var hon tror att apporterna ligger (och vägrar då tro att det kan finnas några någon annan stans...) och kan vara jäkligt halsstarrig när hon väl fått en fix idé..
Dirigeringsträningen har verkligen varit, och är, en utmaning med den här hunden men så ibland lossnar det plötsligt - en liten pusselbit faller på plats och vi tar ett steg framåt!

Idag var en bra dag, smög ut dummys i skogen utan att hon såg och skickade henne på dem från sådana ställen att hon inte såg dem eller hade vittring på dem från där vi var. Hon var tvungen att lita på mig och springa en bit innan hon upptäckte dummyn.. Och det gick riktigt bra, de flesta gångerna!

Vi älskar verkligen den här skogen, både jag och Myra. stenigt, backigt och svårt att ta sig fram (precis så som Myra vill ha det!) men så vackert och orört!

Reflexväst är mycket praktiskt på en svart hund när det börjar skymma, även om man är i skogen..

Jag är i och för sig partisk, men tycker ändå att min Myra måste vara världens sötaste labrador!